För att få eftersträvad nyans och vithet är det vanligt att man låter rodiera, alltså lägga ett tunt ytskikt rodium, på smycken av vitguld. Men är det verkligen nödvändigt? Och varför måste man göra om det regelbundet?

Vitguld är finguld som blandats med andra metaller, så som palladium, silver, koppar och zink. Dagens guldsmeder arbetar oftast med en legering, det vill säga blandning, som utgörs av 16 procent palladium. Det är palladium som bidrar med ”vithet” men eftersom man måste ta hänsyn till metallens egenskaper som smyckesmetall, så som hårdhet och smidbarhet, funkar det inte att bara öka andelen palladium. Tidigare ingick även nickel i den vanliga vitguldslegeringen, för att få önskad vithet och lyster, men sedan man på 80-talet kom på att det här med nickel i smycken kanske inte var en så bra idé slutade man med det. Det var här rodieringen kom in i bilden.

Hur funkar rodiering?
– Genom en så kallad elektrolytisk metod vilket innebär att man sänker ner ett smycke i en rhodium-lösning, och genom elektrisk ström får man atomerna att vandra över till önskat föremål, alltså smycket. Ett skikt av rodium fastnar då på ytan men skiktet är så tunt att mekaniskt slitage nöter ner det på förhållandevis kort tid. Rodium har en idealisk lyster men fungerar inte som smyckesmetall.

Hur ofta måste man upprepa processen?
– Slitaget blir ju påtagligt om man har flera ringar som skaver mot varandra på fingrarna ofta börjar man se ursprungsmetallen fläckvis titta fram där ringen utsätts mest för slitage. Många importerade ringar har också en ful gulaktig legering, och där blir det uppenbart när omrodiering behövs eftersom fläckarna syns så tydligt.

Vad kostar det?
– Det varierar, men från femhundralappen och uppåt för en slät ring.

Ska man rodiera ett smycke eller inte?
– 16-procentslegeringen är den bästa som finns idag och jag tycker att den fungerar bra som den är. Dock väljer många att rodiera ändå, vilket kan skapa problem framöver. Mer om det nedan.

Sliter rodiering på smycken?
– Nej, men däremot måste all gammal ytbehandling liksom repor och skavanker slipas bort om rodieringen ska bli bra. Varje gång man gör det försvinner lite metall, och ibland ställer det till det med steninfattningar. För ett par år sen var det populärt med alliansringar i vitguld med ytterst tunna kanter av vitguld på sidorna. Efter vardagslitage och några slipningar blev kanterna då så tunna att det räckte med en liten stöt mot en bordskant så blev sidan på ringen intryckt.

Vilket är vitguldets charm?
– En stilfull damring i vitguld är onekligen elegant, och diamanter gör sig också väldigt bra infattade i vit metall. Män favoriserar idag ofta en stramare och kraftigare stil vilket också lämpar sig bra i vitguld. Många väljer alltså ringar i vitguld som ett alternativ till det klassiska rödguldet, det har ju ungefär samma värde och känsla som rödguld, men anses kanske ha ett modernare uttryck.
Artikel hämtad från Att rodiera eller inte rodiera vitguld »

 

Guldsmeder pläterar oftast sina tillverkade vitguldssmycken med ett lager av rodium för att göra smycket vitare. Metallen rodium är vit, hård och korrosionsbeständig, och passar därför väl för smycken. Rodiumet beläggs elektrolytiskt, vilket innebär att det fäster på smyckets yta via ström som leds genom ett vätskebad innehållandes rodium. När vitguldet pläteras/rodieras blir smycket vitare och får en starkare lyster. Med tiden slits beläggningen bort. Då kan du omrodiera din ring, men det innebär att den måste slipas och poleras vilket nöter på ringen så det tycker inte jag man ska göra.

Det är inte nödvändigt att rodiera ett vitguldssmycke även om de flesta konsumenter efterfrågar det. Den enda skillnaden mellan ett rodierat och ett icke-rodierat smycke är just färgen. Anledningen till ytbehandlingen är att vitguldet har en gråare färg än den färg som många associerar med vitguld. Det går helt enkelt inte att göra guldet så vitt som många konsumenter önskar utan att tappa de egenskaperna som gör guldet smidbart. Många tänker på äldre vitguldssmycken som är vitare men då innehöll vitguldet nickel vilket det inte gör idag.

Min uppfattning är att det gråa vitguldet är väldigt elegant och ser fantastiskt ut till briljanter. Den finns tillfällen jag anser att rodiera passar bra och det är när det sitter briljanter på rad tex i en alliansring eller om dom infattats i pavé som är när fler stenar täcker en hel yta, då blir det väldigt vitt och fint ner emellan stenarna och det slits inte bort, såklart nöts det bort på undersidan av ringen.
Att rodiera hängsmycken och örhängen kan man absolut göra det slits inte alls på samma sätt som en ring.